Efter en runda på stan i Ystad och lite mys & bus med farmor & farfar somnade jag i soffan på eftermiddagen. När jag vaknade var jag inte alls på humör. Dom vuxna satt och mumsade på delikatessmat som pappa och farfar varit och köpt på Lisas skafferi men jag var inte det minsta hungrig. Det trugades och trixades men inget var bra, ville inte äta, ligga ner eller lekas med.
Jag signalerade såklart att jag hade ont i örat genom att ta mig på örat så myckt jag bara orkade.
Mamma & farmor diskuterade och kom fram till att det nog kunde vara örat så vi lämnade Ystad och körde in till barnakuten. Väl där så var det fullt (hur nu det är möjligt) så vi fick en remiss till vuxenakuten istället. Efter nästan 2 timmars väntan fick jag träffa en doktor som konstaterade att jag har öroninlammation. Det gjorde SÅ ont när hon undersökte mig - tog jättelång tid innan jag kom till ro igen. Så nu äter jag penicillin som smakar vidrigt och ni kan ju bara tänka er vilken kamp det blir varje gång den skall tas. Borde finnas medicin med banansmak...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar